Vi besökte Ben Thanh Market som låg alldeles intill vårt hotell. Det är en av de största marknaderna i Ho Chi min. Vi handlade en del smått och gott, men mest var det roligt att bara gå runt och titta på vad som såldes i alla de små och trånga gångarna.

 

 

En av dagarna i Vietnam spenderade vi på Mekong-deltat. Vi hade samma guide som dagen innan då vi besökte Cu Chi tunnlarna, vilket vi tyckte var rätt kul. Vår guide som hette Buffalo var väldigt speciell av sig. Ni kommer att få se en film på honom vid ett senare tillfälle och då kommer även ni förstå vad vi menar.

 

Under dagen på Mekong-deltat så fick vi besöka fyra olika ställen. Först var vi och kollade på ett tempel. Där träffade vi på en farfar. Efter besöket i templet så åkte vi vidare med båt ut på mekong floden. På första ön fick vi dricka te gjord på deras egen odlade honung och olika torkade frukter. Vi fick även besöka ett litet ställe där de tillverkade cocosgodis. Efter en liten promenad fick vi även slå oss ner i skuggan och lyssna på lite traditionell folk musik från Vietnam samtidigt som vi fick dricka ännu mer te och äta färsk frukt.

 

När musiken tystnat fick vi åka vidare genom deltats små floder till den kommande ön där vi fick åka häst och vagn till stället vi skulle äta mat på. Maten var ingen direkt höjdare så vi två åt mest ris och drack cola. Men glada var vi ändå. Efter maten och en lång pratstund tillsammans med resten av gruppen åkte vi tillbaka till fastlandet. Innan båten gick såg vi hur en gammal man gick ombord på båten intill vår. Han plockade upp bin ur en plastpåse och stack en man med dom i ryggen. Detta skulle sedan hjälpa mannen att bli av med hans smärtor. 

 

Under hemresan gjorde vi ett stopp vid ett stort tempel där det fanns statyer av bland annat Buddha. Man fick chansen att köpa något kallt att dicka och sträcka på benen en stund.

Vi hade en bra dag på Mekong-deltat tillsammans med en väldigt trevlig grupp av blandade människor. Här får ni se lite bilder från vår tur!

 

 

En av de självklara sakerna du måste göra om du besöker Ho Chi Minh är att besöka Cu Chi tunnlarna. Strax utanför staden ligger Cu Chi och det är ett område med tunnlar och fällor i djungeln som är bevarade efter Vietnamkriget.

 

Vi åkte till Cu Chi med en liten grupp blandade turister. Vår guide för dagen hette Buffalo och han döpte vår gupp efter Sara. Förmodligen var hennes namn det lättaste att uttala och att komma ihåg. Under dagens lopp fick vi sedan höra hans ljuva stämma när han ropade "Sararooop!", vi tror dock att han menade "Sara group" men vi förlåter honom för hans dåliga engelska.

 

Under dagen fick vi kolla på massor av fällor som de har kvar i området efter kriget. Vi fick prova att klättra ner i ett litet utkikshål där Vietnameserna gömde sig när de spionerade på fienden som kom in i djungeln. Buffalo berättade hur folket levde nere i tunnlarna under marken och hur de gjorde allt va de kunde för att överleva kriget. Dessa tunnlar som Vietnameserna bodde i fick även vi prova på att krypa igenom. Dock höll vi två på att gå vilse då vi gick sist i vår grupp och hamnade lite på efterkälken. Tunnlarna delar på sig och Sara som gick först av oss fick lyssna efter gruppens röster och till slut hittade vi rätt tunnel och såg ljuset upp till friheten och den friska luften. Efter vår tur nere i tunnlarna blev vi bjudna på den mat som människorna levde på när de bodde i tunnlarna under kriget. Maten bestod av Tapioca och någon krydda att doppa roten i samt en kopp te. Inte speciellt aptitretande direkt!

 

Vi hade en väldigt spännande dag i djungeln i Cu Chi och vi rekommenderar starkt att åka dit trots att det är väldigt turistigt. Man får en ordentlig inblick i hur livet var för de Vietnameser som bodde i dessa tunnlar under kriget.

 

Eftersom att vår förra utkiksresa i Langkawi misslyckades på grund av dålig sikt så gjorde vi ett nytt försök i Ho Chi Minh. Vi hade hört talas om Bitexco financial tower som är 262 meter högt och har en utkiksplats på våning 49. Där uppe skulle man alltså ha en 360 graders utsikt över staden. Men när vi kom upp på 49e våningen så hade de ju självklart julpyntat! Visst kan julpyntning vara väldigt mysigt och fint men i detta fall var det bara i vägen. Det var nämligen så att de hade stora snöflingor fastklistrade på alla fönstren på hela våningen. Alla fotointresserade som hade tagit sig upp dit med sina stativ blev väldigt besvikna när de insåg att de skulle bli mycket svårt att få bra bilder på utsikten. Vi såg iallafall en väldigt fin solnedgång där uppifrån och trots att vi har hoppat fallskärm så fick Bella ändå svindel när vi stod vid fönsterkanten och tittade ner på gatorna nedanför.

 

I Ho Chi Minh finns det ett museum om Vietnamkriget som vi besökte en dag. Till en början var det häftigt att se alla stora flygplan och stridsvagnar men när man sedan började läsa på alla skyltarna om kriget så insåg vi dess allvar och det blev nästan jobbigt. Inuti museumet finns det massor av bilder från tiden då kriget utspelade sig. Dessa bilder påverkar en oerhört mycket när man går runt där och tittar och läser beskrivningarna om vad som händer på bilderna. Vi tog en del bilder under vistelsen på museumet som vi tänkte dela med oss av till er. Mer än så tänkte vi inte skriva utan bilderna får tala för sig själva.

 

 

När vi anlände till Vietnam så fick vi genast ett problem. Vi har ett visum inklistrat i våra pass som gäller under januari månad i Vietnam. Men eftersom att vi har fått andra planer när det gäller vår resa till Vietnam så bestämde vi oss för att åka dit nu. Vi har läst om att det är okej att resa in i Vietnam utan visum om man endast ska vara där i 15 dagar och har en biljett ut ur landet att visa upp. Detta kunde alltså inte personalen i passkontrollen och de blev problem när de såg vårt visum i passet och trodde att vi var en månad för tidiga. Så dumma är vi iallfall inte! Så tack vare att vi var pålästa om reglerna kunde vi fortätta vår resa som planerat. Vi måste få säga att personalen i passkontrollen var ett gäng riktiga nötter! Jobbar man på en flygplats och har hand om den delen med att kontrollera visum så borde man ändå kunna reglerna för detta. Sedan borde man också kunna prata så pass mycket engelska att man kan tala om vad problemet är. Puckon!

 

Efter att vi sedan hämtat ut våra väskor så tog vi en taxi för 190000 spänn till Thanh Lien hotel. Klockan var ganska mycket när vi kom fram så vi gick en kort sväng till en affär och köpte vatten och frukt. Resten av kvällen spenderade vi sedan vid datorn. Eftersom att vi anlände till Vietnam den första december så startade vi en ny kvällsrutin.