En av de självklara sakerna du måste göra om du besöker Ho Chi Minh är att besöka Cu Chi tunnlarna. Strax utanför staden ligger Cu Chi och det är ett område med tunnlar och fällor i djungeln som är bevarade efter Vietnamkriget.

 

Vi åkte till Cu Chi med en liten grupp blandade turister. Vår guide för dagen hette Buffalo och han döpte vår gupp efter Sara. Förmodligen var hennes namn det lättaste att uttala och att komma ihåg. Under dagens lopp fick vi sedan höra hans ljuva stämma när han ropade "Sararooop!", vi tror dock att han menade "Sara group" men vi förlåter honom för hans dåliga engelska.

 

Under dagen fick vi kolla på massor av fällor som de har kvar i området efter kriget. Vi fick prova att klättra ner i ett litet utkikshål där Vietnameserna gömde sig när de spionerade på fienden som kom in i djungeln. Buffalo berättade hur folket levde nere i tunnlarna under marken och hur de gjorde allt va de kunde för att överleva kriget. Dessa tunnlar som Vietnameserna bodde i fick även vi prova på att krypa igenom. Dock höll vi två på att gå vilse då vi gick sist i vår grupp och hamnade lite på efterkälken. Tunnlarna delar på sig och Sara som gick först av oss fick lyssna efter gruppens röster och till slut hittade vi rätt tunnel och såg ljuset upp till friheten och den friska luften. Efter vår tur nere i tunnlarna blev vi bjudna på den mat som människorna levde på när de bodde i tunnlarna under kriget. Maten bestod av Tapioca och någon krydda att doppa roten i samt en kopp te. Inte speciellt aptitretande direkt!

 

Vi hade en väldigt spännande dag i djungeln i Cu Chi och vi rekommenderar starkt att åka dit trots att det är väldigt turistigt. Man får en ordentlig inblick i hur livet var för de Vietnameser som bodde i dessa tunnlar under kriget.

 

Eftersom att vår förra utkiksresa i Langkawi misslyckades på grund av dålig sikt så gjorde vi ett nytt försök i Ho Chi Minh. Vi hade hört talas om Bitexco financial tower som är 262 meter högt och har en utkiksplats på våning 49. Där uppe skulle man alltså ha en 360 graders utsikt över staden. Men när vi kom upp på 49e våningen så hade de ju självklart julpyntat! Visst kan julpyntning vara väldigt mysigt och fint men i detta fall var det bara i vägen. Det var nämligen så att de hade stora snöflingor fastklistrade på alla fönstren på hela våningen. Alla fotointresserade som hade tagit sig upp dit med sina stativ blev väldigt besvikna när de insåg att de skulle bli mycket svårt att få bra bilder på utsikten. Vi såg iallafall en väldigt fin solnedgång där uppifrån och trots att vi har hoppat fallskärm så fick Bella ändå svindel när vi stod vid fönsterkanten och tittade ner på gatorna nedanför.

 

I Ho Chi Minh finns det ett museum om Vietnamkriget som vi besökte en dag. Till en början var det häftigt att se alla stora flygplan och stridsvagnar men när man sedan började läsa på alla skyltarna om kriget så insåg vi dess allvar och det blev nästan jobbigt. Inuti museumet finns det massor av bilder från tiden då kriget utspelade sig. Dessa bilder påverkar en oerhört mycket när man går runt där och tittar och läser beskrivningarna om vad som händer på bilderna. Vi tog en del bilder under vistelsen på museumet som vi tänkte dela med oss av till er. Mer än så tänkte vi inte skriva utan bilderna får tala för sig själva.

 

 

När vi anlände till Vietnam så fick vi genast ett problem. Vi har ett visum inklistrat i våra pass som gäller under januari månad i Vietnam. Men eftersom att vi har fått andra planer när det gäller vår resa till Vietnam så bestämde vi oss för att åka dit nu. Vi har läst om att det är okej att resa in i Vietnam utan visum om man endast ska vara där i 15 dagar och har en biljett ut ur landet att visa upp. Detta kunde alltså inte personalen i passkontrollen och de blev problem när de såg vårt visum i passet och trodde att vi var en månad för tidiga. Så dumma är vi iallfall inte! Så tack vare att vi var pålästa om reglerna kunde vi fortätta vår resa som planerat. Vi måste få säga att personalen i passkontrollen var ett gäng riktiga nötter! Jobbar man på en flygplats och har hand om den delen med att kontrollera visum så borde man ändå kunna reglerna för detta. Sedan borde man också kunna prata så pass mycket engelska att man kan tala om vad problemet är. Puckon!

 

Efter att vi sedan hämtat ut våra väskor så tog vi en taxi för 190000 spänn till Thanh Lien hotel. Klockan var ganska mycket när vi kom fram så vi gick en kort sväng till en affär och köpte vatten och frukt. Resten av kvällen spenderade vi sedan vid datorn. Eftersom att vi anlände till Vietnam den första december så startade vi en ny kvällsrutin.

 

Efter att ha spenderat ett par dagar i självaste centrum av Langkawi så förflyttade vi oss till Chenang beach. Under våran tid här bodde vi först på Zackry guesthouse och sedan på AB motel.

 

Som ni har sett i tidigare inlägg så har vi bland annat varit ute på lite utflykter såsom Cable car och Underwater world, men vi har även skaffat oss en ny LITEN vän, solat och badat, kollat runt i butiker och sett om Bella får plats i sin nya väska (för det fick hon nämligen i sin förra väska som hade).

 

Våran resplan ändrades och vi bestämde oss för att åka till Vietnam tidigare än planerat.

På flygplatsen på Langkawi var det julpyntat, vilket vi tyckte var mysigt och det gav oss lite hemlängtan. Vi tänkte på pepparkaksbak, julmust, snöbollskrig, mysiga julmarknader och julmusik samt julgranspyntning med familjen. *snyft*

 

En av de turistattraktioner som de pratas mycket om på Langkawi är Underwater world. Där inne kan man kolla på en mängd olika djur som lever i och kring vatten. Vi tycker såhär i efterhand att Underwater world inte borde ligga i topp 5 av alla de aktiviteter du kan göra på Langkawi. Du får se betydligt mer om du åker till tropicariet på kolmården.
Här får ni en liten blick av det vi fick se!

 

Vi hade hört att man kunde åka linbana upp till en bergstopp på Langkawi. Där uppe kunde man sedan njuta av en vacker utsikt och gå på en bro mellan två bergstoppar. Detta tyckte vi lät intressant så vi åkte dit en dag. Tyvärr så blev vårt besök en liten besvikelse då bron mellan topparna var avstängd under reparation och som ni ser på bilderna nedan var molnen på väldigt låg höjd. Hade vi haft fint väder så hade vi säkert sett hela Langkawi och det hade varit en häftig upplevelse. Nu fick vi istället nöja oss med den läskiga linbabnefärden genom molnen.

 

Efter vårt stora misstag med resan till Kuala Terengganu så tänkte vi att det var nog bäst att gå på det säkra och åka till Langkawi. Det fanns nog en anledning till att alla turister åkte just dit och det fick vi allt veta den hårda vägen.

Våra första nätter på ön spenderade vi i Langkawis centrum. Vi bodde på ett hotell som hete Citin och där fick vi bo i ännu en grotta. Detta hotellrum var dock mycket fräschare och vi hade frukostbuffé. Tyvärr så blev frukosten en besvikelse men det hade vi nästan räknat med. De serverar inte direkt en scandic-frukost!

Under dessa dagar i Langkawis centrum så har vi besökt deras stora landmärke vilket är en 12 meter hög örn. Vi har även sett många vilda örnar flyga högt över havet. Vi har även besökt ett köpcentrum och tittat in i alla dessa butiker för endast choklad som de har överallt här. Nu tror ni säkert att vi handlat massor av choklad men vi köpte inte ett dugg! De tyckte vi var bra! (M&M som ni ser nedan på bild var köpta tidigare)

En dag när vi gick runt och kollade i lite butiker så upptäckte vi i en butik att det var en liten pojke som följde efter oss. Först tänkte vi att han gick efter för att se om vi skulle snatta något men sedan kom han obehagligt nära och låtsades titta på ögonskuggor. Varför i hela friden skulle en liten pojke göra det? Vi höll hårt i våra väskor och gick genast därifrån. Väl ute ur affären så inser vi att pojken följer efter. Vi går in i en sportaffär tvärs över gatan och försöker gömma oss bakom några hyllor men ser snabbt att pojken är oss hack i häl. När han sedan går runt i affären och låtsas som att han letar efter något så skyndar vi oss snabbt ut, runt hörnet, i riktning mot en bro. På väg upp för bron så tittar Bella bakåt och får syn på pojken som kommer springandes bakom hörnet till butiken. När han får syn på oss uppe på bron så stannar han. Längre än så ville han tydligen inte gå och det var vi väldigt lättade över. Så efter denna händelse är vi nog än mer vaksamma än vad vi var tidigare.

 

Efter våra nätter i centrum på Citin hotell så bestämde vi oss för att ta oss vidare till en annan del av Langkawi.

 

Lyckades vi?

 

..är för er som inte vet Kuala Terengganu och ligger i Malaysia.

 

När vi skulle åka till Malaysia så visste vi inte direkt vart vi skulle ta vägen. Det enda vi hade hört om Malaysia var i stort sett om ön Langkawi som ligger på gränsen till Thailand. Vi hade även fått höra om en ö som var väldigt fin och den ville vi besöka. Därav bokade vi biljetter till Kuala Terengganu som låg strax intill den ön. Dock blev det inte alls som vi hade tänkt oss. Kuala Terengganu är en stad som är väldigt isolerad och de har en helt annan kultur där. Vi kände direkt att vi inte alls passade in och det var ibland rent ut sagt obehagligt att gå på gatorna i stan som en västerländsk turist. Vi var förmodligen de enda turisterna där vilket inte gjorde saken bättre. Som pricken över i så var vårt boende i denna helvetesstad ett råtthål. Vi hade en liten grotta på fjärde våningen utan något fönster och det luktade fukt, vilket vi misstänkte var mögel. Vi hade dessutom en myrgång inne på toaletten och rummet kändes definitivt inte städat och fräscht så vi sov i våra sovsäckar.

För att ni ska förstå hur illa vi haft det så kan vi tala om att ljuspunkten på vår resa till Kuala Terengganu var när Sara såg en McDonalds skylt. Vi tillbringade många timmar varje dag med att bara sitta där och prata om hur sjukt fel vi hade hamnat. Hur kom det sig att vi inte reagerade när vi klev på planet till Kuala Terengganu i Kuala Lumpur och resten av passagerarna var "robins" (vårt smeknamn).

När vi promenerade runt i området så skojade vi med varandra om att vi säkerligen skulle bli skjutna då vi bar kläder som ansågs lättklätt. Vi tyckte att det var lite obehagligt men hoppades självklart på att våra skämt inte skulle inträffa på riktigt. Men.. en nära döden upplevelse fick vi minsann när vi höll på att få varsin hjärtattack. Vi var nämligen på en promenad tillbaka till hotellet efter att ha besökt en väldigt öde strand när vi stannat för att läsa kartan så smäller det till precis bredvid oss. Det var en ganska kraftig smäll och vi båda två tänkte nog att vår sista stund var kommen. I efterhand kan vi misstänka att det var ett avgasrör eller något liknande på en bil som small till. Men just då, med tanke på våra skämt, så blev vi riktigt rädda. Alltså kommer inte vi skämta om något sådant mera.

 

Efter första natten där så bokade vi en flygbiljett därifrån så fort vi kunde. Tack gode gud för att vi klarade oss igenom dom dagarna vi hade i Kuala Terengganu, det är verkligen en lättnad att ha kommit därifrån.

mala